(In English below)
Nu har det gått en halv vecka sedan jag kom hem från Beirut, och resan hem gick riktigt bra. Mycket tack vare att jag hade det oväntade sällskapet av min arabiskalärare på flyget. För där var han, George, i egen hög person! Jag ska fortsätta plugga arabiska framöver även om jag inte behöver det för att kommunicera med min nya familj - där pratar ju alla engelska. Men det är roligt att kunna förstå sammanhang när man tittar på arabisk tv, eller går på stan i Beirut. Och det är ovanligt att en östgötska kan prata lite arabiska. Det är coolt, faktiskt.
Min bror ringde tidigare ikväll. Han sade "jag kan inte minnas att jag har hängt ut dig utanför balkongen". Jag minns. Jag minns att jag inte vågade röra mig ifall det skulle få honom att tappa greppet. Men i övrigt är det suddigt. Tänk om jag minns fel..? Blandar ihop det med något annat..? Hur som helst, vi var ju små barn. Det är inte som att det hände förra veckan.
Min bror var orolig för vad du skulle tycka om honom, men jag sade att "det är väl ingen som läser den där bloggen"... :-)
Men det här var allt för den här resan. Hoppas att du har tyckt att det var kul att hänga med!
/Charlotte
---
I am back in the rat race, currently on yet business trip to Oslo. Here it gets dark early in the afternoon and the streets are icy.
Now it’s been half a week since I came home from Beirut, and the trip home went really well. Much thanks to the fact that I met my Arabic teacher George on the flight. It is a small world! I will continue to study Arabic in future even if I don't need it to communicate with my Arabic family – they all speak English. But it is fun to be able to understand the context when looking at Arabic tv, or just doing everyday things in Beirut. And it is rare that an östgötska (= someone from the beautiful south east Swedish coast) can talk a little Arabic. It is pretty cool, actually.
![]() |
| Ma'assalama! |
My brother phoned earlier tonight. He said "I cannot remember that I've hung you outside the balcony". I remember. I remember that I was so scared he would lose his grip I didn’t dare to move. But many memories are blurry. What if I remember wrong ..? Or if I’m confusing it with something else ...? Anyway, we were small children. It is not as if it happened last week.
My brother was worried about what you would think of him, but I said that "there is nobody who reads this blog" ...:-)
But this was all for this trip. Hope you have enjoyed it!
/Charlotte


No comments:
Post a Comment
Välkommen att skriva ett par rader!
Feel free to write a few lines!