Food, Food and Then Some More Food

(In English below)

Det är tre grader ute när vi landar i Amman på morgonen, men moster Farida värmer upp oss när hon möter oss på flygplatsen. Hon har med sig sin nya chaufför som heter AbulAbed, precis som den förra. AbulAbed kör oss till Faridas lägenhet i Shmeisani där hon bjuder på en gigantisk frukost med bland annat tre olika sorters Manaish (libanesisk pizza-liknande frukostbröd): med zaatar, ost och spenat. Vi har visserligen redan ätit frukost två gånger, en gång på Beiruts flygplats och en gång på planet, men vi äter glatt ändå. Sedan överöser hon oss med presenter.

Efter en stund är det dags för lunch, och AbulAbed kör oss till restaurangen Levant som serverar armenisk mat från Aleppo. Det är likt libanesisk mat men de har sin egen stil, och använder mer kryddor. Farida beställer mat som skulle kunna föda en katolsk familj i flera veckor, och ett tiotal rätter bärs fram. Jättegott. Efter dessa tre frukostar och den gigantiska lunchen tar tröttheten ut sin rätt, och vi körs till hotellet för en stund vila innan middagen.

Så strax bär det av till en libanesisk restaurang, där vi ska träffa Bashars kusin och hans fru som råkar vara i Amman just nu. Jag har varit på restaurangen förut, och befarar att denna dag kommer att gå till historian som ett långt mat-matatonlopp.

---

It is just three degrees outside when we land in Amman in the morning, but aunt Farida meets us warmly at the airport. With her is her new driver named AbulAbed, the same name as the last one. AbulAbed takes us to the Farida’s apartment in Shmeisani where she offers a huge breakfast including three different kinds of Manaish (Lebanese pizza-like breakfast bread): zaatar, cheese and spinach. We have already eaten breakfast twice, once at Beirut's airport and once on the plane, but we eat happily anyway. Then she showers us with gifts.

After a while, it's time for lunch, and AbulAbed drives us to the restaurant Levant. They serve Armenian food from Aleppo. It is like Lebanese food but they have their own style, and use more spices. Farida orders enough food to feed a Catholic family for weeks, and a number of dishes is being served to us. Delicious. After these three breakfasts and the gargantuan lunch, I feel tired from the early flight, so we go to the hotel for a moment of rest before dinner.  

Tonight we’ll go to a Lebanese restaurant, where we'll meet Bashars's cousin and his wife who happen to be in Amman at the moment. I’ve been to this restaurant once before and I know this day will be a real eating marathon.

We admired aunt Farida's ring collection and arranged them to read "DIDI!" with a heart above.