Ahlan Oslo

(In English below)

Jag är tillbaka till vardagen, och är för närvarande på ännu en tjänsteresa i Oslo. Här blir det mörkt tidigt på eftermiddagen och gatorna är ishala.
Nu har det gått en halv vecka sedan jag kom hem från Beirut, och resan hem gick riktigt bra. Mycket tack vare att jag hade det oväntade sällskapet av min arabiskalärare på flyget. För där var han, George, i egen hög person! Jag ska fortsätta plugga arabiska framöver även om jag inte behöver det för att kommunicera med min nya familj - där pratar ju alla engelska. Men det är roligt att kunna förstå sammanhang när man tittar på arabisk tv, eller går på stan i Beirut. Och det är ovanligt att en östgötska kan prata lite arabiska. Det är coolt, faktiskt.

Min bror ringde tidigare ikväll. Han sade "jag kan inte minnas att jag har hängt ut dig utanför balkongen". Jag minns. Jag minns att jag inte vågade röra mig ifall det skulle få honom att tappa greppet. Men i övrigt är det suddigt. Tänk om jag minns fel..? Blandar ihop det med något annat..? Hur som helst, vi var ju små barn. Det är inte som att det hände förra veckan.
Min bror var orolig för vad du skulle tycka om honom, men jag sade att "det är väl ingen som läser den där bloggen"... :-)

Men det här var allt för den här resan. Hoppas att du har tyckt att det var kul att hänga med!

/Charlotte

--- 

I am back in the rat race, currently on yet business trip to Oslo. Here it gets dark early in the afternoon and the streets are icy.

Now it’s been half a week since I came home from Beirut, and the trip home went really well. Much thanks to the fact that I met my Arabic teacher George on the flight. It is a small world! I will continue to study Arabic in future even if I don't need it to communicate with my Arabic family – they all speak English. But it is fun to be able to understand the context when looking at Arabic tv, or just doing everyday things  in Beirut. And it is rare that an östgötska (= someone from the beautiful south east Swedish coast) can talk a little Arabic. It is pretty cool, actually.   



Ma'assalama!



My brother phoned earlier tonight. He said "I cannot remember that I've hung you outside the balcony". I remember. I remember that I was so scared he would lose his grip I didn’t dare to move. But many memories are blurry. What if I remember wrong ..? Or if I’m confusing it with something else ...? Anyway, we were small children. It is not as if it happened last week. 

My brother was worried about what you would think of him, but I said that "there is nobody who reads this blog" ...:-)  

But this was all for this trip. Hope you have enjoyed it!



/Charlotte

Holiday Inn, Beirut

(In English below)
När jag var liten var min bror, som är 8 år äldre än jag, givetvis både större och starkare än sin lillasyster, och tyckte om att demonstrera det. Idag är rollerna ombytta, men det är en annan historia. :-) Vid ett tillfälle, jag var kanske 6-7 år, grep han tag i mig och höll min i fotlederna utanför balkongräcket. Vi bodde på tredje våningen och fastän det var gräs nedanför hade jag troligen blivit rejält skadat om han släppt mig eller tappat taget och jag åkt med huvudet före i marken.
Riktigt varför han gjorde det och hur det egentligen slutade minns jag inte riktigt, men jag slapp i alla fall testa fritt fall.



Holiday Inn, Beirut

På bilden står jag bara några meter från platsen där premiärminister Rafik Hariri mördades den 14 februari 2005 i en bilbomb. Gatan heter Rue Minet al Hosn och ligger vid St George och den nya marinan.
Titta på den högsta byggnaden bakom mig. Det är en gammal ruin, som byggdes som ett Holiday Inn-hotell som stod klart 1974. Det var ett jättefint hotell som borde ha blivit en succé. Men mycket kort tid efter invigningen kom inbördeskriget. Hotellet blev ockuperat och bombat. Man ser kulhål och artillerield i fasaden, och idag är det ett gigantiskt, förfallet krigsmonument som visar att Beirut lämnade sin ställning som Medelhavets Pärla och förstördes i samband med krigen.
Min man berättade att en palestinsk krypskytt hade gömt sig i huset, och sköt på allt han såg. Till sist lyckades militären ta sig in i hotellet och ta fast honom på en av de högsta våningarna. Gissa hur han dog? Jo, han fick testa fritt fall. 

Varje gång jag åker förbi denna byggnad - och det gör jag ganska ofta - ryser jag inombords.

---

When I was little, my 8-year older brother was of course both larger and stronger than his little sister, and he also liked to prove it. Today, the roles are reversed, but that is another story. :-) At one point, I was maybe 6-7 years, he grabbed hold of me and held my in the ankles outside the balcony railing. We lived on the third floor and although it was grass below I had probably been significantly hurt if he had dropped me or lost his grip. Quite why he did it and how it actually ended, I can’t really remember, but at least I never got to try free falling.

In the picture, I am standing just a few metres from the spot where Prime Minister Rafik Hariri was assassinated by a car bomb on the 14th of February 2005. The street is named Rue Minet al Hosn, and is located near St George and the new Marina. Look at the tallest building behind me. It is an old ruin, which was built as a Holiday Inn hotel, completed in 1974. It was a excellent hotel that should have been a success. But a very short time after the inauguration the civil war came. The hotel was occupied and bombed. You can see bullet holes and artillery fire damages in the facade, as with other abandoned buildings in Beirut. Today it is a gigantic war memorial, telling the history of how Beirut left the position as the Pearl of the Mediterranean and was destroyed during the wars. My husband told me that a Palestinian sniper had hidden in the hotel, and shot at everything he saw. Finally the military succeeded in entering the hotel and catching him on one of the highest floors. Guess how he died? Well, he got to try free falling. 

Every time I go pass this building - and I do it quite often – I get the shivers.

Rafik Hariri Airport

It is way too early in the morning, but it is time to say good bye to Beirut and head for Stockholm. So now the Turkish inflight entertainment awaits...

Plastic Fantastic

Nancy before

(In English below)

Beirut är en förhållandevis tillåtande plats jämfört med övriga arabvärlden, och här görs hur mycket plastikoperationer som helst. Dagligen ser jag kvinnor med pluffsiga läppar och uttryckslösa ansikten, och deras näsor avslöjar inte deras arabiska ursprung. En av de mest populära sångerskorna heter Nancy Ajram, och för att sätta igång sin karriär började hon som 16-åring att operera sig. Kan du se att det är samma person?

---



Nancy after



Beirut is a rather tolerant place compared to the rest of the Arab world, and here they do numerous plastic surgery procedures. Every day I see women with fluffy lips, expressionless faces, and with non-arabic noses. One of the most popular singers is Nancy Ajram, who started her career and her trips to the surgeon as a 16-year old. Can you see that it is the same person?



Everyday Life

(In English below)

Nabise wineyard

Det är vardag i Beirut och jag håller på att hjälpa min svärfar att köpa en skrivare (det är jag som är IT-supporten i den här familjen). Vi har även besökt Bondens Marknad i Hamra. Varje tisdag kommer lokala producenter och säljer olika livsmedel som honung, piroger och bröd. Vi träffade en kvinna som driver en vingård inte långt från mina svärföräldrars semesterlägenhet i bergen. Vi köpte tre olika flaskor och provade chardonnayen redan samma dag. Vingården heter Nabise och jag skulle gärna vilja besöka dem på sommaren.

Igår kväll kom min svägerska Dana till Beirut. Det blev ett kärt återseende.

Dagarna rullar på och snart är det dags för mig att åka hem. Det blir okristligt tidigt på lördag morgon, och jag bävar redan inför den bökiga resan via Istanbul.

I kväll ska vi äta middag med vänner till familjen.

---

We're enjoying everyday life here in Beirut and I'm helping my father-in-law to buy and install a printer (I am the IT-support in this family). We have also visited the Farmers' Market here in Hamra. Every Tuesday, local producers come to sell foods such as honey, pies and bread. We met a woman who runs a wineyard near my parents-in-law's holiday apartment in the mountains. We bought three different bottles and tried the Chardonnay the same day. The wineyard is called Nabise and I would like to visit them in the summer.

Yesterday my sister-in-law Dana came to Beirut. It was a happy reunion.

The days fly away and it's time for me to go home soon. I leave horribly early on Saturday morning, and I dread the uncomfortable trip with the Istanbul transfer.

Tonight we're having dinner with friends of the family.

The King of Falafels

Today we visited the King of Falafels, AbulAli, at the classic falafel place "Barbar" here in the Hamra District. His Falafels are the blueprint for what all other falafels in the world should try to copy. Some do it better than others, but there can only be one king and he resides here in Beirut.

 

The King of Falafels working in the speed of light



Recap

(In English below)

Jag hade tänkt uppdatera bloggen igår men en oväntad och häftig migrän satte stopp för min plan. Nu är jag tillbaka i matchen, på plats på Hamra Street, och här är de senaste dagarnas highlights:

Restaurangutbudet i Amman: Vi lyckades äta på tre av de allra bästa restaurangerna i Jordanien. Levant har jag redan beskrivit, men vi besökte även Fakhr El-Dine för middag och Tannoureen för lunch dagen därpå. Båda höll en fantastiskt bra kvalitet på service, lokal och givetvis på maten som serverades. På Fakhr El-Dine introducerades jag till jordanskt vin (vem visste att man gör vin i Jordanien???) och drack en Cabernet Sauvignon som var god, gjord i gamla världen-stil. Tannoureen är nog inte lika känd bland turister, men när vi satt och åt kom en jordansk parlamentariker och satte sig vid bordet bredvid. Jag kan varmt rekommendera dessa restauranger och kommer själv att gå tillbaka nästa gång jag kommer till Amman.



Porten till Jerash

Jerash: Jerash är en mycket gammal stad som ligger mindre än en timmes bilfärd från Amman. Det kallas ”Mellanösterns Pompeji” och här finns ett stort område med lämningar från romartiden. Det var en metropol på sin tid med många olika folkslag och kulturer. Det fanns både tempel, moskéer och en synagoga. Och de gillade att roa sig också, det finns en gigantisk hippodrom och inte mindre än två amfiteatrar. Området är inte särskilt exploaterat eller utgrävt så förmodligen finns det mycket mer under ytan. Kommer ni till Jordanien, så åk och titta på detta!

Jordansk flygplatsservice: Efter ett par härliga dagar var det dags att vända tillbaka till Beirut på nyårsafton. Tyvärr hade vi en mycket obehaglig tid på Queen Alia flygplats. Personalen vi mötte var otrevliga kleptomaner som hade mycket dålig personlig hygien. Det blev ett dåligt slut på en i övrigt lyckad resa. Må flygplatspersonalen brinna i helvetet. För detta lands turisms skull hoppas jag att de byts ut snarast.  

Nyår: Efter några intensiva dagar i Amman och en turbulent flygning till Beirut, klarade jag inte av att hålla mig vaken särskilt länge efter tolvslaget. En kvinna som var plastikopererad intill oigenkännlighet sjöng på den libanesiska kanalen LBC och jag slocknade. Alltså, jag missade hela Hamra-gatufesten. Sorry.

Byggprojekt i Beirut: Vi har varit runt en hel del i Beirut och sett den nya hamnen med lyxbåtar och restauranger och caféer. En mycket lyckad utbyggnad som sammanlänkar hamnen med cornishen, strandpromenaden. Vi har också sett en del nybyggnadsprojekt för bostäder i downtown. Det ser fint ut. Min man blev sugen på att köpa en liten lägenhet åt oss, men vi får se hur det blir med det.

---

I had intended to update the blog yesterday, but an unexpected and severe migraine put a stop to my plan. Now I'm back in front of my computer on Hamra Street, and here are the highlights from the last few days:



Aunt Farida and I at Fakhr El-Din. The water pipe
manager is behind us- there is one at every good restaurant



Restaurants in Amman: We managed to eat at three of the best restaurants in Jordan. Levant, I have already described, but we also visited Fakhr El-Dine for dinner and Tannoureen for lunch the next day. Both are situated in villas with beautiful gardens. They had a fantastic quality of service, and naturally the food that was served was delicious. On Fakhr El-Dine I was introduced to the Jordanian wine and drank a Cabernet Sauvignon that was good, made in old world style. Tannoureen is probably not as well known among tourists, but a Jordanian parliamentarian sat at the table next to us. I can highly recommend these restaurants and will go back next time I come to Amman.

Jerash: Jerash is an ancient city located less than an hour's drive from Amman. It is called the "Pompeii of the Middle East" and there is a large area with remains from Roman times. It was a metropolis in its time with many different people and cultures. There were temples, mosques and a synagogue. And they liked to enjoy themselves, too, there is a gigantic Hippodrome and not less than two amphitheatres. The area is not particularly exploitative or excavated so probably there is much more beneath the surface. If you are going to Jordan, go and see this!

Jordanian airport service: After a fantastic stay in Jordan, it was time to say goodbye to aunt Farida and return to Beirut on New Year's Eve. Unfortunately, we had a very unpleasant time at Queen Alia Airport. The staff we were unfortunate to meet were nasty kleptomaniacs who had severe personal hygiene challenges. It was a sad end to an otherwise successful trip. I sincerely hope the airport staff burn in hell. And for the sake of Jordan tourism, I hope they are replaced with service minded and correct staff until next time.

New Year: After few days in Amman and a turbulent flight to Beirut, I did not manage to stay awake for very long after midnight. A woman who had so much plastic surgery so her mother couldn’t recognice her were singing on the Lebanese channel LBC and I fell asleep. So, I missed the whole Hamra street party. Sorry.

Building projects in Beirut: We've been around a lot in Beirut and seen the new port with luxury yachts and restaurants and cafes. It is a very successful expansion linking the port with the Cornish, the seafront promenade. We have also seen some new construction projects for housing in downtown. It looks very nice and modern. My husband wanted to buy a small apartment for us there when he saw the site, but we'll see what happens with that.